När jag slutade nian i somras för snart ett år sen, så fick jag en skolavslutningspresent av mamma för att jag hade klarat av grundskolan. Klarat av och klarat av, jo, men det har jag ju gjort! Visst, det var inte så himla svårt, för jag har ganska lätt för mig, att lära mig nytt och så. Men det kan ju vara annat som kärvar? Hursomhelst så fick jag en present av min mamma, och det var en glasskål som matchar ett glasfat jag fick av mamma och pappa, tror jag det var?, i konfirmationspresent. Fick även en bok av Mark Levengood av mamma ihop med skålen. Sucka mitt hjärta men brist dock ej. Den är fin och i den står det väldigt mycket klokt. Måste citera början av boken som jag tycker är så bra.

''När min morfar dog, 89 år gammal, tyckte min moster att vi skulle skriva såhär i dödsannonsen: Varför?
'Nej', sade mamma, 'jag tycker vi skriver såhär: Varför inte?'
Och hon har väl rätt, någon gång skall man ju dö. Någon gång skall man dö och någon gång skall man leva.
Jag vet att många inte håller med mig, men jag tror på ett liv före döden.

I min dödsannons skall det stå: Tack och hej. Eller som man säger till värdinnan när man lämnar en fest i Finland: Tack och förlåt.''