Jag tänker inte ljuga om hur jag mår, jag vill att ni ska veta men såklart får ni veta långt ifrån allt som pågår i mitt huvud osv. just nu, men det är nog bra om ni vet att jag är lite nedstämd ifall jag tar ett uppehåll eller bara uppdaterar mindre. Så ni vet varför. Skriver det här så jag förhoppningsvis slipper svara på frågor varför jag är sämre på uppdatering osv. Skönt att få skriva av sig lite och att få skriva varför allt är som det är, så jag slipper hitta på ursäkter till varför jag är frånvarande på bloggen.
Just nu är det tufft, av många olika anledningar, men en är väl den att jag har glidit ifrån många av mina vänner sen jag hoppade av skolan. Man träffar ju betydligt fler i skolan än man gör på en praktikplats i en förskoleklass! Av sina vänner alltså. Och medan jag har haft praktik så har de flesta hunnit sluta skolan, men då har de läxor, så jag har tränat medan alla andra har pluggat.. Och när man hör av sig gång på gång till vänner och sen aldrig får det samma tillbaka, då orkar man till slut inte höra av sig, och när ingen hör av sig till en så ger man upp i stort sett allt som har med det att göra.. En tid funkar det så, men det är inte bara familjens kärlek och närhet man behöver utan man behöver verkligen sina vänner och när det blir avstånd av olika anledningar så blir livet otroligt mycket tuffare. Jag säger absolut inte att jag inte har ett finger med i spelet, såklart är det inte bara mina vänners ''fel''. Egentligen är det ingens fel, mina vänner och jag ser nog inte på det här på samma sätt och nästan ingen har vetat om hur jag mår. Jag pratade lite med mamma ikväll och snart vet pappa också. Mina systrar vet ingenting, vad jag vet i alla fall. Och läser de inte min blogg så ska de få veta tids nog.
Det är otroligt vad skönt det är att skriva av sig, men detta är alltså bara en del i allt som är jobbigt just nu och jag ville mest få ur mig det och ha en skriven anledning till varför jag kanske bara bryr mig om kommentarerna men inte inlägg.. Men jag ska försöka, men allra mest ska jag försöka komma på benen igen och ta tag i mitt liv och ta en dag i taget.
Alla har vi perioder då vi mår bättre och sämre och nu är jag nere i en svacka då jag inte mår bra alls, men det är mänskligt och det kommer ''gå över'' men det kommer ta sin lilla tid..
Så nu tänker jag ta lovet som det kommer, förutom det jag redan har planerat såklart. Jag behöver tid för mig själv men även tid för vänner, för det är där det svider mest just nu.. Jag har ett hål i mig som jag behöver fylla med vänners kärlek och sån kärlek kan man tyvärr inte få i sig via familjen.