2 år och 1 dag
Det hade ni säkert ingen aning om, men igår så var det två år som vegetarian för mig. Det glömde jag skriva igår, så det blev idag.
Nu vet ni det. Och ja, jag trivs. Jag vill aldrig mer äta kött. Och nej, det är inte för djurens skull. Min mage sa nej, och jag tappade smaken för kött. Torrt, salt, hårdsmält! Tacka vet jag FISK!
Idag, jo. Gick till skolan lite tidigare. Hade danssalen för mig själv från halv åtta till tio i. Gick igenom olika steg från baletten som var lite krångliga, körde dansen. Sen kom Jessica, Julie och resten av klassen.
Det blev afrikanskt idag också. Det är så kul! Inget liv utan dans!
Efter dansen var det hoppa i skorna och cykla till teatern och såklart ha teater. Cykla tillbaka till skolan, äta fort. Sen hade vi bild.
Jo, tack. Jag vet att jag fick ett litet utbrott. Men jag tar ingen skit. Blir jag arg då visar jag det, säger ifrån. Jag tänker inte hålla inne på det!
Jag pratade med Lars och slapp engelskan. Åkte till Åkes och köpte lite godis, sen hem. Såg två Wallander med Jorunn, kokade nudlar. Tove kom hem, mamma kom hem.
Åh, jag glömde en liten detalj med stan idag. Jag blev påkörd! Japp, av en himla cyklist som visst hade bestämt sig för att köra på ena sidan av cykelbanan vid teatern. Jag körde åt sidan för en barnvagn med hund och en tant som backade ut sin cykel, och vi såg varandra, hon och jag. Men hon kunde visst inte tänka sig att byta sida, så hon körde rakt in i mig, jag klarade mig, men min cykel blev inte glad. Mina bromsar var redan lite knasiga, men nu är de värre än nånsin! Ah! Jag förstår mig inte på folk ibland? Sen blev det en buckla på mitt stänkskydd i fram också. Suck.
Iallafall, lugnade ner mig med ett varmt bad. Läste några sidor i Henning Mankells Kennedys hjärna, den är bra.
Nu sitter jag här. Det är dans ikväll och jag längtar.
Ska bara smsa pappa lite så har jag ingenting mer på axlarna sen. Jag är fri som en fågel resten av kvällen!
Jag hatar att stressa. Jag vet att det är dumt, att det är onödigt. Ingenting går ju fortare för att man stressar sig igenom allt?
Jag försöker hitta olika saker som gör mig lugn. Jag försöker verkligen, jag vill inte leva ett liv som bygger på press, stress.
Pressen kommer endast från mig, och det måste jag också jobba bort. Jag kanske inte kan bli bäst i volleyboll, jag kanske inte kan gå ner i alla olika splitt och spagat, men vem bryr sig? Egentligen, inte ens jag. Jag ska inte bli världsmästare i varken dans eller volleyboll. Just nu känner jag bara för att gå lumpen och sen se vad som händer. Det låter nog vettigt.
Over and out.
Lovisa
Nu vet ni det. Och ja, jag trivs. Jag vill aldrig mer äta kött. Och nej, det är inte för djurens skull. Min mage sa nej, och jag tappade smaken för kött. Torrt, salt, hårdsmält! Tacka vet jag FISK!
Idag, jo. Gick till skolan lite tidigare. Hade danssalen för mig själv från halv åtta till tio i. Gick igenom olika steg från baletten som var lite krångliga, körde dansen. Sen kom Jessica, Julie och resten av klassen.
Det blev afrikanskt idag också. Det är så kul! Inget liv utan dans!
Efter dansen var det hoppa i skorna och cykla till teatern och såklart ha teater. Cykla tillbaka till skolan, äta fort. Sen hade vi bild.
Jo, tack. Jag vet att jag fick ett litet utbrott. Men jag tar ingen skit. Blir jag arg då visar jag det, säger ifrån. Jag tänker inte hålla inne på det!
Jag pratade med Lars och slapp engelskan. Åkte till Åkes och köpte lite godis, sen hem. Såg två Wallander med Jorunn, kokade nudlar. Tove kom hem, mamma kom hem.
Åh, jag glömde en liten detalj med stan idag. Jag blev påkörd! Japp, av en himla cyklist som visst hade bestämt sig för att köra på ena sidan av cykelbanan vid teatern. Jag körde åt sidan för en barnvagn med hund och en tant som backade ut sin cykel, och vi såg varandra, hon och jag. Men hon kunde visst inte tänka sig att byta sida, så hon körde rakt in i mig, jag klarade mig, men min cykel blev inte glad. Mina bromsar var redan lite knasiga, men nu är de värre än nånsin! Ah! Jag förstår mig inte på folk ibland? Sen blev det en buckla på mitt stänkskydd i fram också. Suck.
Iallafall, lugnade ner mig med ett varmt bad. Läste några sidor i Henning Mankells Kennedys hjärna, den är bra.
Nu sitter jag här. Det är dans ikväll och jag längtar.
Ska bara smsa pappa lite så har jag ingenting mer på axlarna sen. Jag är fri som en fågel resten av kvällen!
Jag hatar att stressa. Jag vet att det är dumt, att det är onödigt. Ingenting går ju fortare för att man stressar sig igenom allt?
Jag försöker hitta olika saker som gör mig lugn. Jag försöker verkligen, jag vill inte leva ett liv som bygger på press, stress.
Pressen kommer endast från mig, och det måste jag också jobba bort. Jag kanske inte kan bli bäst i volleyboll, jag kanske inte kan gå ner i alla olika splitt och spagat, men vem bryr sig? Egentligen, inte ens jag. Jag ska inte bli världsmästare i varken dans eller volleyboll. Just nu känner jag bara för att gå lumpen och sen se vad som händer. Det låter nog vettigt.
Over and out.
Lovisa
