Någonting alla borde lägga en tanke på är hur vi faktiskt har det här i Sverige och i västvärlden jämfört med de mer fattiga länderna som tex. Afrika. Visst, vi har ju våra problem här i väst och vi måste ju också få leva, men vi klagar nästan på allting - hela tiden! Vi måste försöka stanna upp ibland och tänka på hur bra vi faktiskt har det.. Tänker man igenom vad man har så är man faktiskt riktigt lyckligt lottad. Det är inte alla i världen som har en frisk familj, vänner att umgås med, ett hem att gå till, mat på bordet och en chans att få gå i skolan och få en utbildning! Nu tycker ni kanske att det låter töntigt, men det är värt att tänka på.. Alla klagar på att skorna de ville ha tog slut efter en vecka eller att godispriset höjdes med två kronor. Vi lever i överflöd och vi har ju våra problem - men det finns så himla mycket större problem än ett par skor som tar slut!
Jag menar inte nu att vi ska leva som dom i Afrika - att bo i hyddor och leva på svältgränsen och dricka smutsigt vatten och inte äta medicin när vi blir sjuka - det menar jag absolut inte! Vi ska ju vara glada att vi har det så bra som vi har det, men eftersom vi lever på toppen så tycker jag att vi har en skyldighet att hjälpa de som inte har det lika bra som oss.. Det är inget av de barn som föds i Afrika som har valt att bli födda där, de har bara haft oturen, men då kan vi försöka hjälpa till! Det finns många olika fonder man kan stödja genom ett bidrag, det behöver inte vara flera tusen, men ett litet bidrag gör i alla fall något. Det tåls som sagt att tänka på..

Från fattigdom till självförtroende!
Det är väldigt vanligt att en person som får både ris och ros mest minns vad som var ris. Rosorna går bara förbi - och så ska det inte vara! Man ska ta åt sig så fort en person säger att man är duktig, att man har gjort bra på ett prov, att man har en söt klänning, fina ögon, att man är omtänksam - you name it! Våga ta till er all ros ni får, var stolta över er själva och det ni kan prestera! Sluta betygshetsa, alla kan inte vara bäst, alla är ämnade åt olika saker - alla kan inte ju inte bli advokater och läkare? Vi behöver förskolelärare, massörer, poliser, sekreterare, rektorer! Alla behövs och det finns jobb som passar alla.
En sak jag har tänkt mycket på är när man ger en komplimang till en kompis och säger något i stil med ''vad fin du är idag'' och syftar på håret, sminket, kläderna eller bara utstrålningen - då kan många inte ta åt sig det! De säger ''nej, usch jag är så ful'' eller något liknande. Visst, man kan känna sig mer eller mindre snygg beroende på hur man mår.. Men skulle jag må dåligt och någon sa så till mig skulle jag ta åt mig, säga tack! Om ni hela tiden nekar ros, då håller man till slut med och säger ''ja, du är ful och tjock och äcklig och alla i hela världen håller med mig''. Det stärker inte ett självförtroende som redan är kört i botten direkt, men ni måste våga säga tack och bli glada! Det vinner ni på i längden! Ni ska leva med er själva resten av livet, så det är lika bra att vänja sig direkt! VÅGA ÄLSKA ER SJÄLVA!