Ni anar inte hur seg man blir efter tre timmars psykologi. Visserligen är det ett väldigt intressant och kul ämne, för det är ju något som jag har valt själv, men tre timmar mellan 14.10-17.10 känns lite väl vissa dagar.. Som idag. Vi avslutade med en film om Clive som har världens sämsta minne. Hans minns max 15 minuter, sen har han glömt vad han har gjort.. Så han skriver dagbok hela tiden, tider och vad han gör, för att kunna kolla tillbaka på vad han har gjort.. Till varje person han träffade i dokumentären sa han ''du är den första jag känner igen sen min sjukdomstid''... Och det stämde ju inte, eftersom han sa det hela tiden, flera dagar och veckor i sträck.. Och varje gång han såg sin fru så kramade han henne och grät som om de inte hade träffat varandra på flera månader eller till och med år! Det var hemskt att se och filmen blev dessutom lite uttjatad när han sa samma saker hela tiden.. ''Jag har inte hört förrän nu, inte sett förrän nu, jag var som död förut, tills nu.''

Den enda läxan vi har tills imorgon är ett mattetal, så det känns bra. Visserligen har vi en engelskaläxa till fredag, men den tar jag imorgon, man måste ju få andas ibland!

Ikväll är det träning som gäller. Det ser jag verkligen fram emot! Hela dagen har jag varit seg och småsur. Det kan bero på att jag försov mig lite i morses. Jag kom inte sent, men jag vaknade halv åtta och glömde att få med teaterkläderna.. Jag fick stressa på mig kläderna, platta håret i all hast och hann knappt sminka mig, men frukosten stressade jag inte ner för det blir inte magen gladare av.. Jag tror min magkatarr är på väg tillbaka och det är inget bra tecken, så jag ska försöka andas mer, inte jäkta för det gör inte att man blir färdig fortare, eller så blir man färdig fortare men det kanske inte blir riktigt lika bra då..