Det fanns bara ett minus från vår helg i Halmstad och det var vandrarhemmet. Inte vandrarhemmet i sig, visst, det var inte världens fräshaste, nyaste osv men det var sköna sängar och det fanns frukost och dusch och ja, det man behöver helt enkelt. Minuset var tiden då det skulle vara tyst, men det inte var det! Det stod på en lapp i bland annat matsalen där vi åt frukost att det skulle vara tyst halv elva på vardagar och halv tolv på helger.
En natt kom några schweizare (tror vi i alla fall att dom var) hem runt tre-fyra på natten och började slå och smälla i dörrar, tjoa och prata högt och skratta så att jag vaknade. Det gjorde även mamma och syrran, så jag gick upp och öppnade dörren och sa först på svenska ''kan ni vara tysta, vi försöker sova här inne'' varpå han svarade att han inte pratade svenska, så jag började skälla ut honom på engelska istället. Sa något i stil med att klockan var halv fyra och att vi försökte sova och han försökte med ''vi försöker också sova'', då blev jag rasande! Vadå försöker sova?! Så jag sa att det gjorde dom visst inte, dom smällde i dörrar, pratade högt och störde oss.. Då började han med ''you can come in to our room'', men då smällde jag igen dörren istället och låste och skrek shut up, men det lyssnade dom såklart inte på.. Men någon timme senare somnade dom.
Dagen efter försökte dom säga good morning till oss men gissa om dom blev dissade? Mamma och jag gick sen och förklarade situationen för en av tjejerna som jobbade där och hon berättade att de hade en nattvakt som varit där under natten fram till kl 5, men det här kunde nattvakten inte ha missat! Till och med folk på andra sidan byggnaden hade vaknat av deras oväsen! Så vi sa att dom skulle tänka på sitt rykte, så tjejen skulle väl snacka med sin chef.. Men som tur var det vår sista natt, men det var första och sista gången jag sov där!