Jag minns inte vad jag gjorde den 11 september för åtta år sen, men jag minns det som om det var idag, det min kompis berättade för mig. Jag hade bott i en ny stad i nästan nio månader, hade fortfarande bra kontakt med klasskompisarna i trean i min förra stad. Än idag pratar jag med några då och då, vilket är otroligt kul att kontakten kan hålla i sig så pass även fast man inte ses eller hörs alls ofta! I alla fall, jag minns att min bästa kompis från min förra stad, Cissi, och jag pratade den dagen och det hon berättade för mig, om vad hennes pappa trodde om WTC, det glömmer jag aldrig. Tror vi pratade i telefon och WTC gick på nyheterna om och om igen och Cissi sa att hennes pappa först trott att det var en ny film, men vad chockad man blev då man fattade att det var verkligt.. Jag minns inget från vad jag gjorde den dagen, men jag minns vad Cissi sa och jag minns vilka möbler vi hade, vad det var för färg på tapeterna. Jag ser det framför mig, hur jag sitter vid tv:n och ser planen åka igenom byggnaderna om och om igen.
Något som berör mig extra mycket är varje gång man ser en film som är fimlad i NY innan 11 september, då tvillingtornen fortfarande står kvar. Jag är nog inte ensam om att reagera på sånt, för vem i dagens samhälle vet inte om WTC?

Sen har det ju hänt andra hemska saker som berört i alla fall oss i Sverige på det datumet, 11 september. För sex år sen mördades Anna Lindh...

Och idag är det fredagen den 11e. Jag tycker det känns mer som ett hemskt datum på en fredag än när det är fredagen den 13e. Det kanske blir framtidens ''läskiga'' datum?